I kontrast till allt gulligt Viva Piñata-spelande bestämde jag mig igår för att spela vidare på Dead Rising. Ett alldeles ypperligt spel med mitt favoritinslag, nämligen zombies i mängder. Jag hade börjat närma mig slutet av spelet, och bestämde mig för att jag skulle se till att klara spelet under kvällen. Sagt och gjort, eftertexterna rullade efter slutet som faktiskt gjorde mig lite besviken.
Men inte då, låste visst upp ett så kallat ”Overtime mode” som resulterade i att jag hade ytterligare ett dygn(inte ett riktigt, ett Dead Rising-dygn) på mig att ordna upp saker och ting. Läggdags sköts fram ytterligare några timmar. Slutbossen tog 4 försök innan jag tillslut kunde ge denna en riktig smocka. Ett aningen mer tillfredsställande slut. Eftertexterna en gång till. Sen hopp i sängen. Trött som en sten imorse. Ikväll blir det till att kasta sig in i det zombiefyllda köpcentret en gång till. Få spel har gjort mig så sugen på att vilja köra ytterligare en runda så som Dead Rising. Så lite tid, så mycket att göra.
För att tala om vilken liten gamerscore-junkie jag har blivit måste jag ju stoltsera med att jag fick achievmenten för att döda fängelsekillarna och sno deras bil. Och oj oj oj vilken puffra man fick!
För mig är Dead Rising i nuläget det allra bästa spelet till Xbox 360. Och det säger jag inte bara för att jag älskar zombies. Lite kanske. Men mest för att det är sant.
