Bland det fånigaste jag vet när det gäller spelforum, är sådana där “Jag såg <insert random spelskribent> på bussen/pendeln/stan/ica!”. Så oerhört fjantigt att behöva basunera ut att man råkat befinna sig på samma plats vid samma tillfälle som någon mer eller mindre känd person i spelkretsar.
Detta var fram tills igår. Efter en sväng på stan och hemköp så pallrade jag mig på tunnelbanan hem. Slog mig ner på första bästa plats. Ett bekant ansikte jämte mig som tog några sekunder att placera. Spelrecensenten Thomas Wiborgh från Level! Mitt lilla flickhjärta tog ett extra skutt, och för en snabb sekund svindlade tanken förbi att man kanske borde sträcka ut handen lite försiktigt och faktiskt RÖRA vid Thomas Wiborgh. Tänka sig. Men jag lät bli, och några stationer senare gick han av. Jag satt och fnissade för mig själv en stund innan ruset la sig. Och jag som inte ens är särskilt förtjust i Thomas Wiborgh.
Någon forumtråd blev det inte, herr Wiborgh får nöja sig med ett blogginlägg.
