Några väl spenderade timmar i maintenance tunnels har gett mig den stolta titeln ”Zombie Genocider” i Dead Rising. Känner mig som en riktig zombiekung, nu är det bara kvar att klara spelet på samma save så belönas jag med det lätt bästa vapnet i spelet, Mega Man Bustern. Som Frank skulle ha sagt, ”Yeah!”.
Ni får ursäkta den jättejättedåliga kvaliten, att ta kort på tv’n är ingen höjdare, även om man har en fet systemis från nikon.
Underbara Nippon Ichi, som gett oss både Disgea och Phantom Brave är något jag benhårt förknippat med playstation. Men sicken tur, för där hade jag helt fel. Nu har det utlovats spel till Xbox 360, och det tackar vi för. Vad det är för spel, det har vi dock ingen aning om ännu.
Phantom Brave spelade jag en hel del härliga timmar. Tyvärr var den engelska voice actingen inge vidare alls. Men jag gillade systemet där man får skapa sina gubbar och sedan levla upp och kombinera gubbar och vapen för att göra dem starkare.
Men just nu vill jag bara hoppa på tangentbordet och skrika ”BIOOOSHOOOOCK!” för full hals. Imorgon smäller det. Förbokat och klart. Tagit ledigt från jobbet efter lunch, så vid tolv-tiden drar jag in till webhallen och plockar upp mitt exemplar av vad som mycket väl kan bli årets spel. Och blir det inte det så lär det ju bli årets mest överskattade spel. Jag hoppas på det första…
Ojojoj. Vet ni vad detta är? Gissa gissa gissa!
Det där är bildbevis på att jag har tagit mig i kragen och för en gångs skull klarat ett spel, hela vägen förbi sista bossen. Något jag är ruskigt dålig på i vanliga fall. Tröttnar jag inte för att spelet blir enformigt, så ger jag mig strax innan sista bossen mest för spelen saknar utmaning. Detta i kombination med alldeles för många spel och för lite tid gör att jag sällan avslutar det jag påbörjar.
Men Odin Sphere som jag tampats med de senaste veckorna i sammanlagt 54 härligt timmar var väl värt varenda minut. Vilka fighter, vilken voice acting och vilken story! Så jäkla bra spel, blir nog en nio av tio guldstjärnor i min bok sisådär.
En sak funderar jag dock fortfarande över… varför står det egentligen ”fin” i slutet av flera spel? (Ja, jag har faktiskt klarat tillräckligt många spel för att åtminstone notera denna detalj.)
Vad jag får fram av mitt googlande utöver massa träffar på Finland är att ”fin” på franska verkar betyda ”slut”. Så passande. Men någon historia bakom måste det ju finnas… Ingen som vet?
Edit: Googlat vidare och fin betyder visst slut även på latin. Jag börjar närma mig en lösning!
Tråkig arcade-onsdag idag. Vi har fått lsd-trippat shoot-em-up i Space Giraffe och Futiristisk Racing i Street Trace:NYC.
Meh. Inget som lockar mig. Kan kanske bero på att Bioshock är allt som snurrar i mitt huvud just nu. Jag börjar bli orolig att jag kommer längta sönder det och bara bli besviken när det kommer. Vi håller tummarna för att det kommer vara så fantastiskt coolt som jag förväntar mig.
Peppet på Eternal Sonata har hunnit lägga sig lite, men jag tror fortfarande att det kan bli det mysiga rpg som vi xbox-ägare har väntat på.
Nu har Namco Bandai slängt upp en officiell fan-community kallad Endless Nocturne.
Jaaa, big deal? Jo, de har gjort ett prissystem där man kan klicka hem olika mer eller mindre Eternal Sonata-relaterade prylar. Signerade illustrationer och spel, faceplates, soundtrack och lite annat. Men för att få klicka hem dessa grejer måste man samla på sig musiknoter genom att svara på fåniga små frågor, undersökningar, rita fanart och annat pyssel. Kul ide, och suverän promotiongrej. Tyvärr får vi inte vara med, det är bara om man bor i Usa eller i Kanada som man kan ge sig in i leken.
Redan på fredag ska det bli billigare att köpa sig en 360 enligt Microsoft, för då ska priserna sänkas. Och bra är väl det med Bioshock runt hörnet.
Med prissänkningen hamnar Core-versionen ungefär som Nintendo Wii. Inte illa måste jag säga. Om man nu är så dum att man köper en Xbox med sladd-kontroll och utan hårddisk vill säga. Klant. Fynda Premium-versionen för ynka 2990 pix på Siba istället.
