Stackars storebror. Jag tycker vi tar en tyst minut för hans xbox vars starka livsnista så hastigt bytts ut mot tre argt blinkande ljus.
Jag har börjat bli ganska nervös. Eller… livrädd och paranoid är kanske ett bättre ordval. Tänk om xboxen helt plötsligt bara börjar blinka argt och rött mot mig, helt utan annledning. Jag kontrollerar värmen, ser till att den har gott om luft runtomkring, jag stänger tillochmed av den ibland och låter den vila!
Visst, går den sönder är det bara att skicka in på reparation. Men jag vill ju ha min xbox. Varje dag, jämt. Att vara utan den i sisådär tre veckor låter plågsamt. För att kanske inte ens få tillbaka min egen xbox, utan någon annan stackares sunkiga skräpmaskin.
Nej, snälla söta rara xboxen, gå inte sönder. Jag börjar tro att det är oundvikligt, att det bara är en tidsfråga. Som en tickande tidinställd bomb. Eller som min kompis P-A säger:
“360n är mer en glass som smälter konstant, tills den lossnar från pinnen o döööör.”
