Xboxflickan & Nikke

Måndagen är som alltid lite segare och tristare än veckans övriga dagar. Då gäller det ju att ta vara på de små ljusglimtarna som kommer, som den här url:en jag snubblade över.

Den senaste veckan har min söta lilla rumpa fått parkera sig i vad som känns som tusen olika soffor!

En ny soffa ska nämligen inhandlas till nya lyan, och det finns ju såklart en del att välja på. Viktigast är att den är rymlig, mjuk, skön och går att ligga ner i när man spelar. Jag har siktet inställt på en modell som heter Magnum från Bellus, som verkar vara lite av en välkänd favorit i hemmabiofantastkretsar.

Jag tror lite på ju större desto bättre, men eftersom jag har satt en gemensam budget för tv- och soff-köp betyder varje tusenlapp extra som jag lägger på soffan en tusing mindre på ny tv.

Åh, beslutsångesten! Dessutom måste jag ju bestämma vilken färg jag vill har på soffan som troligtvis kommer att bo i mitt vardagsrum i många år framöver. Det låter lite såhär i mitt huvud: ”Nej Angelica, du får inte köpa en turkos soffa. Ja, jag vet att du tycker turkost är fint, men nej. Och nej, det är inte coolt med barockmönster på möbler.”

Oj, vad klockan tickar på. Nu måste jag pipa iväg till Mio för lite mer provsittning samt scouta efter ett schysst soffbord. Tjing!

Ikväll klockan 20.00 drar en ny tv-serie igång på mtv, Play Us.
Tv-serien följer det skandinaviska tjejlaget Les Seules som ska bli bäst i världen på Counter Strike. Jag behöver inte säga så mycket mer för att man ska kunna gissa att det bubblar av avundsjuka i många internetforumiters sylvassa tangentbordsknattrande fingrar. I kommentarfälten på de artiklar jag läst har kommentarerna mest handlat om att tjejer inte kan spela och om hur pinsamt det hela är.

I förrförra veckan var jag på premiärfest för serien och utöver drinkar och shots bjöds vi på de första avsnitten på storbildsskärmar. Tjejerna själva var såklart där och såg precis så snygga och piffiga ut som på bilderna. Det verkar vara ett härligt gäng och jag förstår inte hur folk orkar klaga på att några tjejer gör något dom älskar och siktar på att bli bäst på det. Det har jag inget problem med, MEN (det kommer såklart ett men från mig här) vad är grejen med att göra en tv-serie av det?

Kvinnliga gamers i all ära, jag vill inget mer än att det ska kännas som en självklarthet att tjejer också spelar spel. Det är fortfarande folk som höjer på ögonbrynen eller rent av tror att jag är ironisk när jag förklarar att jag spelar.

Jamen, då borde det ju vara bra att kvinnliga gamers lyfts fram, i tv och allt! … eller?

Problemet med Play Us är att tjejerna inte lyfts fram som ett gäng coola tjejer som älskar cs och är grymma på det. Tjejerna skickas på boxningspass, makeovers, får fnissa sig igenom radiointervjuer som mest handlar om hurvida de spelar nakna eller inte, de tar lättklädda proffsfoton som retuscheras in i minsta detalj och festar. Självklarts bjuds vi på lite bitchiga tjejintriger och skitsnack också.

Nä, jag tror att tjejerna i Les Seules med Play Us gör alla oss gamertjejer en riktig björntjänst.

[youtube=http://uk.youtube.com/watch?v=NnbcxejBNK8]

Jag kommer ju ändå att se kvällens avsnitt på tv av ren nyfikenhet, och missar man det kan man säkert se det på webben efteråt.

IDG har intervjuat en av CS-tjejerna, Thelma Lundin alias Queen, du hittar artikeln här.

Igår kväll la jag mig i sängen och bläddrade några sidor i ikeakatalogen och dagdrömde om min nya lägenhet. Slöt ögonen några sekunder och vips var det morgon. Utan att jag hunnit spela ett dugg! Så mitt stadsbyggande i Final Fantasy Crystal Chronicles My Life as a King får vänta till helgen. Jävla skit.

Vad är grejen med spel med långa titlar där till och med undertiteln har en undertitel?

Igår tankade jag WiiWare-spelet ”Final Fantasy Crystal Chronicles My Life as a King”, och idag släpps Xbox LIve Aracade-spelet ”Penny Arcade Adventures: On the Rain-Slick Precipice of Darkness: Episode One”. Dags att börja öva upp lungkapaciteten inför spelsnackandet?

Anyway, Penny Arcade Adventures: On the Rain-Slick Precipice of Darkness: Episode One säger ni? på hela feta 170 mb får vi spelseriens första episod med hjältarna från webcomicen Penny Arcade.

Spelet ser aboslut intressant ut, och jag blir ganska sugen. Vad som verkar lite avskräckande är prissättningen. 1600 poäng, cirka 180 kr, är det dubbla mot vad vi är vana vid. Och detta är ju ändå bara första delen i serien.

Från xbox.com:

The wonderfully strange and hilarious minds of Penny Arcade creators Mike ”Gabe” Krahulik and Jerry ”Tycho” Holkins have joined with legendary game designer Ron Gilbert and veteran producers Hothead Games to bring you the insanity that is Penny Arcade Adventures: On the Rain-Slick Precipice of Darkness: Episode One. This first installment of the episodic role-playing adventure game series is set in the highly stylized 1920s universe of New Arcadia filled with bizarre characters, outrageous combat, and adult humor.

Så, vad tror ni? Är det värt 1600 poäng?

Min gode vän Tobias (Gwellmyn) fick för ett tag sedan för sig att plita ihop en egen liten podcast vid namn Spelklassiker. Tobias och två gäster diskuterar härliga gamla nostaliglir, tävlar i spelkunskap och lyssnar på musik. Eftersom den är strax över timmen lång är det först nu som jag har tagit mig tid att lyssna igen det hela. Du hittar programmets hemsida här.

Jag gillar tanken med podcasts, som små radioprogram av drivna hobbyentusiaster. Perfekt att ha i lurarna när man gör random-grejer, som inte kräver full koncentration.

Så för att återkomma till spelklassiker. Med över en timme är det ett mastodontprogram, jag hade själv varit lite hårdare och rappare i klippning och försökt få lite mer tempo på snacket i programmet, men eftersom det är det första programmet så får jag väl ha lite överseende.

Vänta ni bara, har Tobias otur dyker jag upp och pratar öronen av alla lyssnare med något av mina favoritklassiker. Åh, Monkey Island, Harvest Moon, Suikoden, Resident Evil, Silent Hill, Little Big adventure 2, Theme Hospital… listan med gammelspel som har en extra liten plats i mitt hjärta kan ju göras hur lång som helst!