Semestertider och det är stiltje på hela kontoret, så i brist på annat spanade jag in vilken skitsnygg tischa min arbetskamrat Magnus hade lyckats rota fram ur garderoben.
Metroid! Enligt Magnus vann han den i någon nintendo-tävling för en herrans massa år sedan. Nästan så jag känner för att rota fram min urgamal Faxanadu-tröja i barnstorlek 140 ur garderoben. Snygga kläder med tvspelsmotiv är ju inte lätt att hitta, men retro det går ju alltid hem.
Btw, har ni sett bilder på de t-shirts som vissa capcom-nissar hade på E3? Ett omslag för Mega Man 9 hade ritats i samma stil som de allra första spelens vedervärdiga omslag och printats på tröjor. Fulsnyggt eller snyggfult?
Den provisoriska tjock-TVn som står på min tvbänk just nu håller inte måttet alls. Suddigt, hackigt och i minste laget är inte något som gör min xbox rättvisa. Så det blir till att gräva djupt i plånkan och investera i en ny betydligt större och plattare TV.
När jag ändå gräver ner mig i tester, guider, köpråd och recensioner så tänkte jag att jag skulle dela med mig av mina slutsatser. Så innan jag plitar ner allt jag kan om att köpa TV-apparater för gaming så ger jag er chansen att ställa frågor.
Har du några frågor eller funderingar kring val av TV, olika funktioner och märken? Du kanske rent av har några tips du vill dela med dig av? Kommentarsfältet är ditt!
Ni som är läsarveteraner kanske undrar varför i hela friden jag ska köpa ny TV när jag köpte en för bara ett år sedan. Jo ser ni, ibland när vuxna människor inte riktigt kommer överens så flyttar dom isär (efter högljudda argumentationer). Och ibland kanske den ena tar TV’n och den andra alla spelen. Så var det med den saken.
Hörru HirO. Trodde du att det var färdigpusslat nu när du stoltserat med att ha tagit alla achievments i Puzzle Quest? Pfft, knappast.
Idag släpps en expansion till detta fantastiska tidsfördrivet och ”bara en omgång till”-spelet. Hurra! 700 ms points får du hosta upp för ”Revenge of the Plague Lord” och får då tillgång till tre nya achievments, fyra nya hjälteyrken (bard, ranger, rogue och warlock), nya spells och nya vapen och ny level cap på 60.
Det känns som ett givet köp, ska bli kul att testa de nya yrkena. Bard låter skoj. När det gäller val av yrken och karaktärer går jag nästan jämt på magkänslan för vad som känns coolast. Men ärligt talat, säg ett spel där det någonsin lönat sig att vara bard? :(
För 800 ms points styck finns idag Go! Go! Break Steady & 1942: Joint Strike att ladda ner från Xbox Live Arcade.
1942… gissa vad det handlar om! Den gyllende ”Man kan aldrig få för många spel om andra världskriget”-regeln har återigen trätt i kraft. Eller halft om half iaf, för shootern 1942: Joint Strike är trots allt en remake på det gamla arkadliret ”1942″ som såg sina glansdagar på 80-talet. Ser ganska grått och trist ut men bjuder säkert på en nostalgikick för dig som spelat orginalet.
I Go! Go! Break Steady bjuds vi på en kombination av pussel och musik, men det ser knappast ut att vara något revolutionerande. Mycket ”Boom! Boom! Rocket”-vibbar. Jag som är lika taktlös som en hink ogräs lär ju knappast roas i vilket fall som helst. Meh… Stopp och belägg. Nu känner jag att jag är lite negativ här. Det ser ju åtminstone fint ut. Just det. Bra grafik! … eller något.
Härliga pirrande känslor och hjärtat i halsgropen. Jag älskar skräckspel.
Nerdragna persienner, släckta lampor och hög volym var det som gällde igår när jag greppade ps3-kontrollen och drog igång de tre första episoderna av Siren: Blood Curse. Spelet är uppdelat i tolv episoder, varje torsdag framöver släpps ett kapitel med tre nya episoder för nedladdning genom PSN. Episoderna går loss på 45 kr styck så priset för alla blir ungefär som på ett fullprisspel (Sorry, jag ljög! Uppenbarligen ligger det bara på ~60 kr per kapitel, dvs runt 250:- för hela spelet) Okej, tredje gången gillt. Nu finns spelet ute på PSN och det kostar 90:- per kapitel eller 299:- om man köper allihopa på en gång. Håll i hatten och ta en kik på trailern nedan!
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=qgiE74X7MYY]
Siren: Blood Curse är lite av en remake av ”Forbidden Siren” som verkligen hade potential till att vara ett grymt bra skräckspel men med en hel del brister gällande kontroll, svårighestgrad och voiceacting. Gör om gör rätt, och där satt jag igår med ett dunderläskigt spel med förvånansvärt bra kontroll och kanonsnygg grafik. På minussidan hittar vi dock att spelet troligvis kommer att kännas aningen kort, och miljöerna är lite väl mörka ibland.
Så efter att ha spelat igenom de tre första episoderna var jag alldeles uppstressad och nervig. Att gå hem helt själv kvart över elva på kvällen kom inte på fråga. Men trots Tommys sällskap lyckades jag inbilla mig att det gick någon bakom oss när vi genade vid stentrappen bland träden. Väl hemma låg jag och vred mig en bra stund innan jag lyckades somna och när jag blundade såg jag mest blodiga sjuksköterskor.
Det är så ett skräckspel ska vara.
Jag ska erkänna att jag fram tills igår inte sett en enda Uwe Boll-film. Uwe Boll, för er som behöver bli påminda, är nog något av den mest hatade regissören i spelsammanhang. Men filmer som Blood Rayne, Alone in the dark och House of the Dead på sitt samvete vill han nog knappast möta ett gäng gamers i en mörk gränd. Hur som haver, igår var det dags för mig att ta mig i kragen och fatta grejen med den här Uwe Boll som det kritiseras så friskt om.
House of the Dead rullade på tv igår kväll, och jag hade nämligen en lång och ganska dyr romans med arkadspelet House of the Dead 4 i japan så det kändes helt rätt att slöa i soffan framför just den filmen. Mitt motto har lite varit att någonting som innehåller zombies inte kan bli fel. Men Uwe Boll, han kan han ska du veta.
Jag vet inte vilket som var värst. Faktumet att scenerna varvades med töntiga rinnande blod-transitions och faktiska klipp från House of the Dead. Ja, med ”press start” blinkandes i hörnet och grönt blod-splatter över halva skärmen. För att inte tala om skådisarna och deras dåliga repliker…
Kille: You did all this to become immortal. Why?
Bad guy:To live forever!
Helt sanslöst. Men sevärt på sitt eget lilla sett. Hum, jag undrar vad jag ska se här näst?
