Nu har vi klarat Castle Crashers. Åhh, så himlans bra! Fem timmars sträckspelande. Oj, nu hör jag det ropas ”Insane-mode!!!” från vardagsrummet. Tillbaka tilll handkontrollen är det som gäller.
Ps. Jag har inte drunknat i wowträsket som ni kanske märker, bara nostalgitrippat lite.
Jädrans Blizzard. Och vad fan sysslar jag med?
Gårdagens firmafest togs till oanade höjder tack vara ett rockband på plats! Jag var lite orolig att folk skulle dra sig för att testa, eller tycka att det var för svårt. Lyckligtvis visade sig min oro vara helt obefogad.
Mest intressant var att se en kille som faktiskt spelat lite trummor på riktigt men aldrig spelat varken Guitar Hero eller Rockband sätta sig bakom plasttrummorna. Jag själv som tycker trummor är toksvårt rådde honom att välja easy till att början med men han envisades med att välja medium. Men jösses, han grejade det galant när han väl fick kläm på det och satte 85%. Inte illa för att vara första trummningen. Det i kombination med en tjej som lyckades sätta 100% på sången. Jag får se mig spöad av min noobiga arbetskamrater helt enkelt.
Nu ett litet tips från Jonathan; Guitar Hero med kristna låtar. Konstigt! Trots att jag är uppväxt i vad som kan vara en av Sveriges frikyrkotätaste städer känner jag inte igen en enda låt.
Nu ska jag krypa ner i sängen igen, och tvinga min karl att passa upp mig. Han sitter i fåtöljen och svamlar om hur fantastiskt nya Tiger Woods är. Släpptes visst alldeles sisådäringa nyss. Kanske borde jag prova? Fast jag gillar ju inte ens golf på riktigt, eller på tv. Inte ens minigolf. Eller saker som involverar bollar överhuvudtaget.
Castle Crashers igår var som väntat jätteroligt!
Efter jag fått min dagliga dos träning och en bit mat bänkade vi(Jag, Tommy, Atlas och Gwellmyn) oss i soffan på diverse platser i landet, tog oss i kragen och beslöt oss för att rädda lite prinsessor och slakta orcher, monster och vad det nu kan tänkas vara.
Det började sådär och vi hade lite strul med uppkopplingen och spelet laggade ur. Vi skyllde på Gwellmyn som gnydde ”Men jag har ju bredbandsbolaget…”. Vi kom till katt-bossen innan vi bestämde oss för att ge upp och försöka någon annan dag. I offline-läget hade jag inga som helst problem, där flöt det på finfint.
Jag hoppas att strulet med onlinge-coop går att fixa med en patch eller så, eller så kanske det var så enkelt att det berodde på någon av oss. Är inte lagg väldigt 90-tal? :(
Jag gillar hur det är enkelt men ändå innehåller intressanta rpg-inslag. Tänk Golden Axe och Double Dragon ungefär, fast med lite levels, magier och husdjur.
Spelet var utan tvekan värt de cirka 140 kronorna jag fick punga ut med, nu önskar jag bara att dagen går fort som tusan så jag kan åka hem och spela Castle Crashers.
Jag har redan bokat in kvällen för hämningslöst spelande med Gwellmyn, Farbror Atlas och Tommy. På schemat står dagens Xbox Live Arcade-spel Castle Crashers.
Det här skojiga hack’n'slash-spelet i skön tecknad stil kommer från The Behemoth som ligger bakom Alien Hominid. Jag förväntar mig en massa multiplayerskoj! Du hittar en youtube-trailer här. 1200 ms points får man punga ut, men det kan det ju vara värt, det haglar ju knappast skoj multiplayerspel nuförtiden.
Det började med att de hemgjorda hamburgarna i stekpannan satte igång brandvarnaren. Redan här ganska uppstressad drar jag fram en pall och försöker nå brandsläckaren. Nätt och jämt når jag den men lyckas inte få tyst på skiten som med tjutande signaler misshandlar mina redan tinnitussargade trumhinnor. Tillslut sliter jag panikslagen ner åbäket från taket och tar med mig fästet, plugg och målarfärg och får ett lass damm i både frillan och ögonen. Fort ut med batteriet och begrunda skadan. Ajdå, hål i taket. Med maskeringstejp lyckas jag kila fast pluggarna i hålet och få dit brandvarnaren igen. Dammsög upp dammet och sköljde ögonen för att kunna åtegå till matlagandet. Vad händer? Jo, ni kan ju gissa. Det var bara att upprepa hela proceduren. Men denna gången förpassade jag brandvarnaren till de sälla jaktmarkerna.
Under den här kvällen har fler svordomar och fula ord yttrats än vad som vanligtvis kommer ur min söta mun på ett helt år. Och om jag skulle brinna inne vet ni nu dessutom varför.
