Det började med att de hemgjorda hamburgarna i stekpannan satte igång brandvarnaren. Redan här ganska uppstressad drar jag fram en pall och försöker nå brandsläckaren. Nätt och jämt når jag den men lyckas inte få tyst på skiten som med tjutande signaler misshandlar mina redan tinnitussargade trumhinnor. Tillslut sliter jag panikslagen ner åbäket från taket och tar med mig fästet, plugg och målarfärg och får ett lass damm i både frillan och ögonen. Fort ut med batteriet och begrunda skadan. Ajdå, hål i taket. Med maskeringstejp lyckas jag kila fast pluggarna i hålet och få dit brandvarnaren igen. Dammsög upp dammet och sköljde ögonen för att kunna åtegå till matlagandet. Vad händer? Jo, ni kan ju gissa. Det var bara att upprepa hela proceduren. Men denna gången förpassade jag brandvarnaren till de sälla jaktmarkerna.
Under den här kvällen har fler svordomar och fula ord yttrats än vad som vanligtvis kommer ur min söta mun på ett helt år. Och om jag skulle brinna inne vet ni nu dessutom varför.
