Igår kväll satt jag i godan ro och njöt av en sväng Bioshock. Jag hade precis plockat på mig armborstet och jagade Big Daddies när telefonsignalerna skar genom luften. Jag svarade och möttes av en telefonförsäljare som började fråga om mitt elavtal. Jag tvekade lite och han högg snabbt och snärjde in mig i ett nät av frågor. Till slut tröttnade jag och bad honom ge sig så att jag kunde få återgå till att spela Bioshock, varpå telefonförsäljaren suckade och sa:
”Kan inte jag få komma hem till dig och spela? Ärligt, jag hatar det här jävla skitjobbet.”
Jag svarade ”Jag förstår det”, önskade honom en trevlig kväll och återgick till mitt spelande. Nu är det jag som går med i Nix.
Har ni svingat er igenom Bionic Commando ännu? För mig har tiden inte riktigt räckt till, men spelas ska det innan ”riktiga” Bionic Commando släpps. De som äger Bionic Commando Rearmed kommer nämligen att få tillgång till lite extra godis i Bionic Commando när det släpps till vintern nån gång.
Så här säger Binoic Commando Rearmed-producenten Ben Judd i en intervju:
Simply by owning both games you can play as the original costume in the 3D version. By collecting some hard to find items in BCR, you can open up new weapons and sections in the 3D version.
Om jag hade en sån där bionisk arm skulle jag vara lika glad som Ben Judd.
Det ska bli spännade att se exakt vad det är man får. En annan sak jag har funderat på med Bionic Commando Rearmed är hurvida de går runt på spelet. Jag menar, under flera månader har ett helt gäng utvecklare slitit häcken av sig för att göra spelet, och svenska utvecklarlöner är väl knappast så pjåkiga, och sedan säljs det för knappa hundralappen. Frågan är ju om spelet i sig går med vinst, eller ens plus minus noll. Eller är det så att Bionic Commando Rearmed egentligen bara en skitdyr teaser?
Igår var vi ett tappert gäng som tog oss an brädspelet World of Warcraft: The Adventure game. Med två gamla WoW-rävar i spelsällskapet blev det mycket nostalgibabbel, och för de oinvigda dök det upp en hel del frågetecken. Spelet mer eller mindre förutsätter att man har en del WoW-erfarenhet i bagaget.
Hela tiden dök det upp platser, fiender och vapen som man kände igen från spelet. Det var riktigt mysigt och det riktiga wow-spelsuget blev värre än någonsin, till en början. Men lyckligtvis var det inte det enda som påminde mig om World of Warcraft – repetitiva quests, min backpack i en enda röra och allt man får är vapen och equipment man ändå inte kan använda. Idag är suget inte lika stort som igår, men jag loggade in en sväng på hemsidan nyss för att dubbelkolla så att mitt konto fanns kvar, och det gjorde det ju såklart. Jag har inte spelat sen mars i förra året, har ju klarat mig utan spela wow så länge att det vore dumt att börja igen. Bäst att jag hittar något annat att sysselsätta mig med illa kvickt.
Förresten, visst är det konstigt hur det står 90-120 minuter speltid på brädspelskartongen när det i själva verket menas minst det dubbla? Trots att vi började spela vid fyra-tiden hann vi bara med en omgång på hela kvällen. Hur som helst blev det riktigt trevlig, även om jag tycker att det finns roligare och bättre spel( T.ex. Arkham Horror, Age of Empires III, Caylus eller Settlers) att plocka fram en lördagkväll.
Tick tack. Tick tack.
Det där är ljudet av min biologiska klocka som tappert tickar vidare och upplyser mig om att det börjar bli dags igen snart. Det var alldeles för länge sedan jag gav vika för mina moderskänslor och spelade ett riktigt mamma-spel.
Snabbt som sjutton behöver jag något att vårda. Helst något litet och sött med ”nypa-något-i-kinden-och-börja-prata-med-falsett-röst-potential”. Vilken tur att horisonten har gott om spel av den kalibern att erbjuda!
Spore
PC 6 september
Att se sin lilla skapelse kämpa sig igenom vattenpölsfasen som en oskyldig liten amöba, för att sedan mogna och växa sig igenom en något trotsig tonårsperiod, para sig av bara fan och till slut befolka en hel planet. Finns det något mer tillfredställande än att veta att man vid sin barm närt den mest överlägsna rasen i hela galaxen?
Harvest Moon: Tree of Tranquility
Wii 16 september I USA
Åh, potatisar. Mina älskade potatisar. Jag undrar vad Alströmer skulle säga om han såg mina potatisar som på bara några fjuttiga dagar förvandlats från frön till fotbollsstora knölar. Dessutom kan jag sälja varje potatis för runt femtiolappen. Att odla grödor på farmen i Harvest Moon är tusen gånger mer tillfredställande än att försöka blåsa liv i de vissna pelargonerna som skäms ute på balkongen. Att man dessutom direkt över disken kan köpa allt ifrån kossor till strutsar gör inte det här spelet till en sämre kandidat. Om man visar sig vara tillräckligt bra på att imponera på stadens ungmöer kan man visserligen få riktiga bebisar i spelet. Men hur spännande låter det?
Viva Piñata: Trouble in Paradise.
Xbox 360 5 september
Trouble in Paradise är uppföljaren till spelet som fick mig att ömt vårda allt från minsta blomma till största elefant och nogrannt se till att tillfredställa varje enskilt djurs behov. I en trädgård där varenda litet ogräs och minsta lilla vattenpöl spelar roll är det du som har makten. Känner du dessutom för att vara lite experimentell kan du dessutom para ihop djur av olika raser för att utöka din trädgård med om möjligt ännu konstigare djursorter. Vad sägs om tvåhövdade ormar eller flygande grisar?
Tre fantastiska spel för att bejaka mina moderskänslor. Vilken tur att jag är kvinna nog att ta mig an alla tre. September kommer att bli månaden då jag ömt vårdar allt från majsplantor och höns till rymdvarelser och godisfyllda fjäderfän. Kan få man barnbidrag tro?
Superplay utsåg Skate till årets tredje bästa spel 2007. Snittbetyget hos Metacritics ligger på 86 och Gamespy gav det full pott i betyg. Det måste ju betyda att det för ynka 157 spänn (inkl frakt!) kvalificerar sig för dagens kap. Spelet hittar ni hos spelbutiken för 129 kronor, och med 28 kronor i frakt.
Så nyligen som förrförra helgen satt jag och mina vänner och beklagade oss över att det inte finns någon Disney-version av singstar. Och vad händer? Jomenvisst! Det kommer, det kommer, lovar Sony.
Åh, nu behöver jag bara ragga upp Peter Jöback och tvinga honom att sjunga duett med mig. Svårare sagt än gjort med tanke på hans läggning. Attans.
Nu ska jag pipa iväg och spela Rockband. Tjing!
