Xboxflickan & Nikke

Igår spelade jag Pure, idag har jag ont i min tumme.

Grejen med mig och alla racingspel i hela världen är att jag slänger gasen i botten och kramar krampaktigt kontrollen tills knogarna vitnar och det känns som hela skiten ska implodera. Så idag känner jag mig som en sjukt orutinerad tvspelare med en blåsa på tummen.

Men det var det värt! Riktigt roligt, bra variation på banor och körlägen och det finns en hel del olika trick att sätta. Snyggt som attan blev det ju förstås också på mina nya fina TV. Tillsammans med min nyfunna kamrat Johan från Spelradion tog jag mig också an motståndet online, men vi hade svårt att hitta folk som ville spela och det blev mest vi två och någon tyst stackare som inte vågade öppna munnen mot ett gäng datorstyrda spelare. Så är det någon som är en lycklig Pure-ägare och känner sig spelsugen är det bara att hojta till nån kväll nu i veckan!

Förresten, ni missar väl inte att jag gästar veckans avsnitt av Spelradion? Spana in ”Innan avsnitt 58″ där jag får surra lite om könsroller på forum och bussiga grannar. Hela långa avsnittet kommer på onsdag! Missa inte!

Edit: Vill varna känsliga läsare för att jag idag har en toppdag och kanske inte är på mitt allra ödmjukaste blogghumör. Oroa er inte, imorgon har jag fötterna på jorden som vanligt igen. Men idag är jag rätt fantasisk!

WordPress har en grej som de kallar för ”Blogs of the Day” som visar de 100 populäraste bloggarna enligt någon klurig formel. Hursomhelst såg jag idag att jag klättrat upp till en 15:e plats på en svenska listan. Inte så pjåkigt för en brudig tvspelsblogg, eller vad säger ni?

Sedan bloggen startades i juni 2007 har jag inte bara hunnit flytta till en .se-domän, utan också skrivit 452 inlägg (453 om man räknar detta!) och fått 1 753 kommentarer. Och förstås, haft väldans skoj och lärt känna massvis med fantastiska människor. Och jag kommer blogga vidare tills jag blir stämd eller tröttnar! (Jag tippar på det första före det andra…)

När jag ändå är inne på ett sånt egoboostigt område måste jag visa den här lilla presenten som dök upp med posten i förra veckan. Det var bröderna Lando som pysslat ihop en nyckelring i någon fiffig lera och målat den. Ni ser väl vem det föreställer?

Så himla söt! Tack för den Viggo och Mange!

Som jag hintade om i fredags har äntligen den tjocka 28-tummaren fått maka på sig och göra plats för en ny leksak. Jag har velat fram och tillbaka i flera månader och i torsdags kändes det plötsligt uppenbart vilken TV jag skulle köpa. Sharp LC 46 X20S är stor, har full HD, snabb responstid och lämnade ett lagomt stort hål i min plånbok.

Att köpa TV är ett gissel! Eller inte själva köpandet, det gick läskigt lätt, men väljandet. Modellerna är så många, och specifikationerna är en ända röra med många olika värden omöjliga att jämföra märken emellan. Så efter mycket påläsande kom jag till slut fram till att den här modellen skulle passa mig och mitt rum bäst. Och det gjorde den! Jag är nöjd som tusan och gjutit fast baken i soffan framför mina favoritspel.

Se, så stor den är!

Nu tänkte jag dra igång en sväng fyrhjulingsspelet Pure, det ska faktiskt vara riktigt bra! Trots att det handlar om att styra fordon, vilket vanligtvis inte riktigt är min grej. Ni får ju förstås höra om det sen!

RetroGathering alltså! I lördags pallrade vi oss iväg till Alviks Medborgarhus för att träffa likasinnade retrogamers. Jag älskar sådana tillställningar, det brukar alltid bli en lite mysig nostalgistämning. Var en hel del utsällare där, men det kändes mest som folk som plockat ihop lite ditt och datt ur sin spelsamling och lassat upp på sitt utställningsbord. Jag har lite svårt för sånt där spretigt och brett samlande, men däremot så fascineras jag av smala och inriktade spelsamlingar. Som killen där som hade samlat alla möjliga sorters Alice i Underlandet-spel, annars var det inget som direkt imponerade på mig. Många var också där för att sälja saker, så några fynd gick det säkert att göra. Men jag kom hem tomhänt så när på Guitar Hero Aerosmith-tröjan som kammades hem i musikfrågesporten.

Tyvärr gick jag hem en stund innan Pong-SM avgjordes, men det var faktiskt förvånansvärt spännande att se den där lilla pixeln sudsa fram och tillbaka på storbildsskärmen.

Klicka på bilderna nedan för att se dem lite större!

Åh, 1997… vilket toppenår! Det var någon gång då som jag började älska pc-spel på riktigt. Visst hade jag ett gameboy och amigan hade ju gått varm men en milstolpe i min spelhistoria är de tidiga mornarna jag smög upp för att hinna spela lite av spel nummer 1 innan det var dags att hoja iväg till skolan. Åh, det var tider det!

Känner ni igen spelen på bilderna?

Idag har jag köpt en 46 tum LCD-TV. Men vad fan jag ska med den till längre har jag ingen aning. För när jag kurat ner mig soffan med en filt och tänt några ljus  och håller inne xbox-knappen på kontrollen händer det som inte får hända.

Eller egentligen händer ingenting. Fanskapet bara vägrar att fungera. Inte ens röda lampor har den stake nog att ge mig, utan den ger mig ingenting. Den vägrar känna av kontrollerna även när jag kopplar in med ladd-sladden. Allt jag får är ett brummande fläktljud. Nu kan inte ens jag hålla masken. Jävla skitkonsol.

EDIT: Pinsamt, nu får jag skämmas. Jag var lite snabb att skylla på min stackars konsol, efter lite felsökande och support från storebror kom jag fram till att det var något vajsing med hdmi-sladden. Så, FÖRLÅT ÄLSKADE XBOX 360, JAG TAR TILLBAKA ALLT ELAKT JAG SA.