Igår var jag på PLAY! a videogame symphony på Annexet. Jag kan nog inte säga annat än att själva konserten var en besvikelse.
Jag varit på i så gott som alla tidigare spelmusikkonserter som varit i Stockholm de senaste åren, så jag hade rätt höga förväntningar på kvällen, även om jag sänkt dem lite med tanke på att lokalen som tidigare varit konserthuset bytts ut mot Annexet.
Musiken var bra. Men det var väl egentligen det enda som var bra. Ett helt fantastiskt stycke med Castlevania-låtar spelades som träffade mig rakt i hjärtat. Chrono-musiken var också mysig, men Mario och Zelda-låtarna hade man ju hört några gånger vid det här laget.
Vad var det som inte var så bra då? Ljudet var dåligt, inte alls samma akustik som i konserthuset, stolarna hårda och obekväma, dirigenten Arnie Roth var sjuk och ersattes av Eric Roth som inte riktigt var lika karismatisk som Arnie brukar vara, låtvalen lite tråkiga och att arrangörerna tyckte att det var en bra idé att släppa upp en norrman på scenen som gastar ”Stockholm, mååår ni braaa?” som om vi vore på en rockkonsert gjorde inte saken bättre.
För mig är spelmusik kultur. PLAY! skulle vara en hyllning till tv-spelsmusiken, men gårdagens konsert kändes stundtals som ett hån. Arrangörerna tog inte publiken på allvar, och när man skickade ut mjukismaskotarna Crash och Spyro och gjorde en grej av att Mario snott dirigentens papper ville jag bara resa mig upp och gå.
Jag hoppas att nästa konsert läggs i konserthuset igen, och att man skippar maskot-tramset. Som kulturtörstande gamer lär man ju stå först i kön och köpa biljetter till nästa konsert, trots att gårdagens konsert var rätt mycket sämre än väntat. Men trots allt var det en mycket trevlig kväll med gott sällskap, och särskilt tack till er som kom och käkade innan och hakade på för öl efteråt. Vi ses väl snart igen?
För fler rapporter från konserten: Mats har lagt upp bilder i ett flickr-album här. En bild på mig till och med! Han har bloggat om konserten också, och verkar delar min åsikt om hela spektaklet.Läs även vad Martin Lindell tycker om konserten här.
