På semestern var jag i Tyskland. Det var väldans fint.
Dit kan man åka med till exempel sin allra finaste familj.
Sen kan man åka till polen och hitta tjusiga skyltar utan att förstå vad det står.
Man kan döda fiskar och äta dom.
Vad man också gör är att man förundras över tyskarnas något morbida inställning till väggdekorationer och äter frukost med känslan av att ständigt vara en smula iakttagen.
Sen tar man av sig sina allra finaste flipflops och bäddar ner fötterna i den mjukaste sanden man trampat runt i på länge.
Och när solen går ner och man börjar längta hem, ja, då åker man hem igen.
Ungefär precis så var det. Helt utan internet i fem dagar. Jag överlevde utan internet, men mest av allt så överlevde internet utan mig. Det ni.
