Idag blev det till att låta Borderlands-eftertexterna rulla. Efter en 25-ish timmar någonting hade jag petat upp min fina hunter level 35 och letat mig fram till slutbossen och dessutom klarat av varenda litet uppdrag jag hittat längs vägen.
Det episka sista slaget? Inte ett dugg episkt. Inte ens nära. Åh, vilket mesigt antiklimax. Även om Borderlands är ett ruskigt roligt spel blev dom 5-6 sista timmarna lite trista eftersom allting blev på tok för lätt.
Som tur är kan man starta om på nytt varv med samma karaktär på samma level och med samma vapen, men fienderna har fått sig en rejäl uppgradering. Förhopningsvis blir andra varvet lite klurigare, för jag vill faktiskt nöta lite. Gärna svära och skrika och drämma en och annan näve i bordet också. Sådär så att man vet att man lever.
Har annars haft en toppenhelg. Min bror och vår kompis Andreas har varit här och hängt och spelat tvspel. Mycket Borderlands, lite Call of Duty men också sett massa Futurama och fnissat och förundrats över spelet God Hand.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=l-P5IODRrPs]
Förresten, födelsedagsspellistan har gått varm. Helt otroligt hur många fina, grymma och härliga låtar ni har lyckats skrapa ihop. I skrivandets stund 5,4 timmar ren bloggkärlek. Tack för det <3
