TÄVLINGEN ÄR AVSLUTAD. Vinnande bidragen finns här.
Jag hittade ett gäng Halo 3 ODST hemma som blivit över från något event. Nu när Halo Reach-betan snart är här (måndag!) blir ju spelet aningen mer aktuellt eftersom spelet fungerar som access till betan. Jag tänkte dela med mig av spelen och hoppas ni är lite tävlingssugna!
Två exemplar ska tävlas ut under dagen, dvs lördag 1 maj. För att vara med och tävla vill jag att du avslutar följande stycke:
Du är på Bungie-kontoret för att förklara för chefen vilket stort Halo-fan du är, och fråga om du inte kan få spela Halo Reach lite innan alla andra. Hissen stannar några våningar för tidigt, dörrarna öppnas och till din stora förvåning kliver självaste Master Chief in. Han nickar åt dig och du hälsar tillbaka. Dörrarna går igen och hissen börjar röra sig uppåt. Men plötsligt brakar det till och hissen fastnar! Åhnej, men hurra! För finns det någon du hellre skulle sitta fast i en hiss med än självaste Master Chief? Tänkte väl det. Där sitter ni. Tiden går. Efter några timmar börjar det bli varmt och Master Chief tar av sig sin hjälm… Men! Han ser ju precis ut som…
Du behöver bara skriva en mening eller två som fortsätter på stycket ovan, gör det i en kommentar till det här inlägget. Vill man posta en bild går det också bra!
Tävlingen är superkort, ni har bara idag, lördag, på er. Imorgon väljer jag ut två vinnare som vinner varsitt exemplar. Sen så kör vi en sprillans ny tävling imorgon!
Häromdagen ställde duktiga speljournalisten Sofia Hård några frågor till mig om bloggen, kvinnor i spelbranschen och mitt spelintresse. Det hela resulterade i en artikel i Sundsvalls Tidning som finns att läsa på st.nu.
Ett litet utdrag:
Kvinnorna i den svenska dataspelsbranschen har blivit fler och fler de senaste åren. Fler tjejer skriver om spel, fler tjejer spelar spel och fler tjejer jobbar med spel. ST har pratat med några av de viktigaste kvinnorna i den svenska spelindustrin. Angelica ”Xboxflickan” Norgren fick på Dataspelsgalan pris för bästa spelblogg.
Fallout 3 är ett spel som är fantastiskt på så många nivåer att det är rentav pinsamt att det saknats i min ägo så länge. Jag har ju spelat det förut, men då bara till låns. Idag dök Oskar upp med massor av mat, lagade middag och överraskade mig med att ha spontantköpt Fallout 3 Game of the Year Edition.
Kvällen har dock spenderats med att hinna med en Level-deadline, så min postnukleära utflykt har fått vänta lite, men nu är jag åtminstone mätt, pussad på och färdigdeadlinead. Imorn blir det tvspel och bloggtävling (kika in imorn för mer info!). Yay!
Lyckades korta ner filmen avsevärt den här gången, lite lättare med färre spel förvisso men jag skruvade upp tempot lite.
Sen kan jag berätta att det inte verkar som vi får något XBLA-spel den här veckan, i alla fall inte här i Europa. I USA finns spelet Tecmo Bowl Throwback nu tillgängligt, känns inte som vi missar så mycket ändå va?
Nu är det förvisso nästan 2 månader sedan det XBLA-exklusiva spelet Toy Soldiers släpptes och ända sen dess har jag velat skriva ett par ord utöver det vanliga ”Veckans XBLA”-snack men det har varit så många andra texter jag prioriterat. Nu när jag bytt skift och jobbar 8h mindre per vecka har jag dock lite mer tid över att fördela på filmprojekt, blogga och spela.
Posters i läcker retro-stil visas under laddningstiderna.
I sann Tower Defense-anda lyckas Signal Studios kombinera krig och lek på ett helt förträffligt sätt i deras debutspel ”Toy Soldiers”. Genom att låta spelaren, när som helst, kunna hoppa in och styra ett torn eller fordon som stridsvagn och attackplan på egen hand får man en större känsla av delaktighet än vad man brukar få av andra spel i genren. Vanligtvis (I andra TD-spel.) känner man sig mer som en åskådare när man placerar ut torn här och där för att sedan hoppas på det bästa. Vissa torn är AIn helt hopplös på att styra, tex heavy machine guns och flamethrowers och därför styr man gärna dom själv, medan torn som mortars och anti-air är rejält svårstyrda vilket gör att AIn oftast hanterar dessa mycket bättre än en mänsklig spelare.
Vackra avatar awards i form av huvudbonader.
Inte nog med att spelet har 12 olika banor, när du väl klarat spelet får du möjligheten att spela New Game+ som den Tyska sidan istället för den Brittiska. Detta medför både variation och högre utmaning.
Versus kan avnjutas i både split screen och via Xbox Live.
Medans Nikke har spenderat helgen på rolig retromässa har jag mest intagit horisontal position i soffan och återhämtat mig. Jag gjorde ett litet undantag för igårkväll då jag smet på en himla trevlig födelsedagsfest, annars har jag mest känt mig trött och hängig och spenderat helgen med att sova oförskämt mycket.
Efter förra veckans inlägg om de olika omslagen för Settlers 7 fick jag av Henrik tips om det japanskadoftande strategirollspelet Agarest Generations of War till PS3 som nästan gått samma väg som Settlers med en ganska missledande omslagsbild. Dock tog man sitt förnuft till fånga och lät det lite mer talande mangaomslaget vara kvar. Hur som helst så kände jag hur det ryckte lite i rpg-nerverna och när det visade sig att en kollega satt inne på ett exemplar av spelet var jag snabb med att fråga om jag fick låna. Trailern nedan är ifrån Xbox 360-portningen och Playstation Network-versionen av spelet som kallas Record of Agarest War. Inte så stor skillnad mot den europeiska utgåvan på skiva till ps3 egentligen om jag har förstått det rätt. De andra filmerna jag hittade innehöll antingen bara gubbsnusk eller bara mangabilder. O_o
Spelet känns ganska gammeldags och typiskt rpg i story, strider, och framför allt grafik. Miljöerna är ganska snygga men gubbarna ser lite playstation tvåiga ut, i stil med Disgea. Stridssystemet, vapen, utrustning och levlandet känns också igen men samtidigt väldigt djupt och utvecklat. Här finns mycket att nosa runt i! Det som jag är mest intresserad av är att se utvecklingen av de olika generationerna. Spelet utspelar sig nämligen över fem generationer där man genom sitt val av partner påverkar utseende och egenskaper hos huvudkaraktären man senare kommer spela som i nästa generation.
Jag har kanske lagt ner tre timmars spelande på Agarest än så länge (jag har haft det igång hela dagen men sovit till och från… mest till), men egentligen nog bara kommit en pytteliten bit i början, jag hann nämligen knappt pallra mitt söta arlse ur första stan innan jag fastnade. Tokfastnade. Jag skulle ta mig igenom en skog och irrade förargat omkring och letade efter en väg ut i säkert två timmar, allt under ständiga random encounters. Jag sniglade längs med alla väggar och letade efter någonstans att gå vidare utan framgång. Så jag gjorde vad vilken normal människa som helst skulle ha gjort, jag googlade. Ofta när jag stöter på ett problem, vad det än må vara, så brukar jag tänka att om jag har problem, då borde rimligtvis någon annan också ha stött på samma problem. Men gällande Slumber Forest i Agarest kunde jag inte hitta ett knyst.
Jag gav upp och fortsatte mitt irrande. Tills jag kom åt cirkelknappen och gubben hoppade. Hoppade. Tanken att man skulle kunna hoppa själv hade inte ens slagit mig. Alla som spelat japanska rollspel vet ju att rollspelshjältar inte kan hoppa! Att han helt dessutom tidigare helt ologiskt hoppade över en liten fjuttkant av sig självt bara när jag sprang emot den gör mig ännu mer förvirrade. Höga kanter däremot, dom får man hoppa över själv! Så nu sitter jag här och känner mig så pinsamt dålig i alla mina inkörda rollspelsklyschor, men hoppas att Agarest ska visa sig vara banbrytande och överraska mig på lite mer givande plan också.
