Ibland blir jag så oerhört frustrerad på det jag gör. Och framför allt på det jag inte gör. Listan över saker jag har tagit mig an och saker jag gärna vill göra växer hela tiden och det är ett ständigt pusslande att få saker och ting att gå ihop.
Familj, kärlek, vänner, välmående, intressen och jobb är alla viktiga delar av mitt liv som jag hela tiden kompromissar med för att få ut så mycket som möjligt av tillvaron. Det är jobbigt och tråkigt att behöva välja bort, men ändå så viktigt. Ibland får vännerna vänta lite om jobbet behöver fokus ett tag, och ibland är kärleken allt jag kan tänka på, ibland hittar jag ett roligt projekt och allt annat verkar lite mindre viktigt. Det viktigaste tror jag är att acceptera att man inte kan göra allt det där man vill, att kroppen faktiskt har batterier som behöver laddas ibland.
Ett av mina mål med bloggen har varit att fylla ett tomrum i svenska spelcommunityn som bloggande tjej. Det tomrummet börjar fyllas på av massvis med duktiga och drivna tjejer från alla håll i landet. Ett annat mål har lite sådär i smyg varit att få ett jobb i spelbranschen, och sedan mitten av mars har jag ju ett alldeles fantastiskt jobb i branschen. Det har blivit bloggutmärkelser, tidningsuppslag och fasligt fina omnämnanden från massvis av människor. Jag är nöjd, och skulle detta vara mitt sista blogginlägg på Xboxflickan så skulle jag ändå vara förbaskat stolt.
Men nu är det förstås inte så. Bloggen har blivit en stor del av mitt liv och jag hittar hela tiden nya mål att sträva efter, och precis som med alla andra saker handlar det hela tiden om att kompromissa och prioritera. Ibland är det andra saker som känns snäppet viktigare. På sistone har det främst varit att komma in i mitt nya jobb och att spendera tid med min pojkvän.
Vi flyttar vi ihop snart, han och jag. Det är stort, fint och känns alldeles fantastiskt. Förutom att jag så gott som alltid kommer ha min allra bästa co-oppartner på en armslängs avstånd kommer jag att hamna närmare jobbet. Nästan en timme i restid kommer jag att kunna spara in varje dag. Varje dag! Oavsett var det blir av den där timmen är den mycket efterlängtad.
Vad jag försöker säga är att man kanske inte klarar av att göra allting man vill, och det är helt okej. Ibland måste man säga nej, ibland hinner man inte och ibland orkar man inte. Och det är helt okej, vi kan inte gå runt och låtsas att vi är stålmänniskor med oändliga energiresurser. Tänk över vad som är viktigt i era liv, ta er tid att göra det ni älskar och försök att hitta lösningar som gör att ni kan få ut så mycket av den tiden ni har, den kan vara det dyrbaraste ni äger.
