Att jag är pysslig och kreativ det vet ni ju redan, och många av er vet säkert att jag är lite av en hejare på att måla när jag väl plockar fram penseln också. Jag tänkte passa på att visa upp några gamla alster som jag dokumenterat. Oftast ger jag bort tavlor i present, en del har jag dessutom sålt.
Soma Cruz från Castlevania-spelet Aria of Sorrow
Gwendolyn från PS2-spelet Odin Sphere (favvotavlan med en favvokaraktär från ett favvospel!)
Ico och Yorda
Beatrix från Final Fantasy 9 och Kairi från Kingdom Hearts
Samus Aran från Metroid
De flesta av motiven är hämtade direkt ur spelen. För mig ligger tjusningen mest i att blanda färger, hitta rätt nyanser och använda olika tekniker för att få till rätt skuggningar och sånt. Sen älskar jag ju spel och ser mina tavlor som små hyllningar. Oftast hittar tavlorna dessutom hem till någon som uppskattar dom. Varje tavla tar allt mellan 4 och 40 timmar, beroende på detaljer och storlek.
Alla är målade med akrylfärger, som man kan köpa i startkit för runt en hundring på t.ex. Panduro, Clas Ohlson eller Rusta. Jag har testat olja, akvarell och en del andra tekniker men föredrar verkligen akryl. Det torkar fort och man behöver aldrig vänta flera dagar på att den ska torka (vilket kan hända med olja!) och är inte alls så oförlåtande som akvarell där man aldrig kan måla över sina misstag.
Målarduk som är färdiguppspänd på ram är inte så fasligt dyrt heller, mellan 40-200 kronor beroende på storlek skulle jag säga. Man kan även köp hårda kartongplattor klädda i duk, så kallad pannå. Dom är lite billigare och man brukar kunna köpa förpackningar med flera i, bra att börja med om man vill öva!
Mina målartips för dig som är sugen på att prova:
Börja med något enkelt! Inte för pilligt, enkla former och lagom många nyanser.
Våga! Det kan kännas konstigt, men våga bre på med kontraster! Låt de ljusa partierna vara riktigt ljusa och de mörka riktigt mörka.
Ta ett steg till baka ibland. Ofta sitter man nästan inkrypen i tavlan när man målar. Ta ett steg tillbaka och titta på tavlan på avstånd för att få en bättre överblick av helheten, det är den som räknas!
Fortsätter med lite annorlunda utgåvor, den här gången är det ”Where in time is Carmen Sandiego?” till NES som visas. Visade upp det som hastigast under min video på NES-samlingen men jag tycker nog att det förtjänar en egen video.
I helgen var jag på mitt livs första festival, Way out West. Ända sedan jag gick på min första spelning i höstans har jag tyckt att det där med livemusik kan vara rätt fantastiskt. Så med ett litet gäng fina människor begav jag mig till Göteborg för att spana in artister som The National, Beach House, Sleigh Bells, The Radio Dept., Anna Ternheim och Håkan Hellström.
Det fanns tre olika scener och alltid något bra att kolla på. Ibland var det jättemycket folk, ibland inte så värst men för det mesta alldeles lagom, som här på Pavement-spelningen. Gammal gubbindie som fortfarande låter ganska bra!
Mellan banden man ville se passade man på att ta sig lite att släcka törsten med.
På kvällarna fanns det en himla massa klubbspelningar, det var knappt så vi kunde välja. Fast vi valde helt rätt varje kväll ändå. Det här är Fool's Gold, dom hade med sig en plastflamingo och fick hela publiken att studsa och sjunga med. Fool's Golds sköna afropop toppades samma kväll med en spelning av Sleigh Bells.
Sista dagen sjöng Håkan Hellström hela sin första skiva, sisådär 10 år senare. Det var fint och hela festivalen lyssnade och sjöng med när "Känn ingen sorg för mig Göteborg
Ja, det var väl ungefär det. Hur fint och bra som helst! Eftersom det är en festival mitt i stan behöver man inte campa och bo i leriga tält utan kan lyxa med hotell, vandrarhem eller passa på att hälsa på långväga vänner. Nästa år tänker jag åka igen!
Nog för att det var bra länge sedan jag spelade World of Warcraft, men jag kan inte släppa alla varma känslor jag har för spelet. Det var någonting som verkligen lyckades få mig att fastna och älska det intensivt. Jag kikade runt lite i bloggen The Beta Blast, där en kille som heter Calle bloggar om sin betatid med Cataclysm. Jag blir helt tagen av hur vacker World of Warcraft-världen är. Hur många nyanser och kulturer den innehåller, och hur naturen verkar leva sitt eget liv både på dagen och natten.
Finns det ens någon spelvärld som kommer i närheten av den i World of Warcraft?
Bilderna är lånade från The Beta Blast-bloggen, där ni även hittar massvis med intryck från Cataclysmbetan.
Och appropå WoW så var jag på Way out West i Göteborg i helgen. Det var superfint men jag är lite trött och sliten. Ingen vila för mig ännu, för imorn hoppar jag på flyget ner till Tyskland för att jobba lite under Gamescom-mässan som pågår just nu. Minilaptopen följer med, och jag fortsätter att bygga på min gigantiska bloggskola. Är uppe i fyra A4-sidor text nu, så det kommer att bli en ganska lång bloggserie som tar upp alla möjliga delar av bloggandet med små guider och tips. Jag tror att ni kommer gilla det!
Tänkte det vore kul att plocka fram lite annorlunda utgåvor, limited editions etc ur samlingen och ta en närmre titt på de. Ger mig även lite övning på att skala bort trams och korta ner mina filmer ;)
Börjar lite lätt med Perfect Dark Zero, borde dock kunna göra filmer som dessa lite oftare då det inte ligger särskillt mycket jobb bakom.
Flashiga samlarutgåvor i all ära, men till vilket pris?
För någon dag sedan utannonserade Activition Prestige- och Hardened Edition av Call of Duty: Black Ops, ni kanske minns förra årets Modern Warfare 2: Presitge Edition där ett par fullt fungerande NVG’s medföljde. De vill visst inte vara sämre det här året, så de skickar helt enkelt med en radiostyrd bil. Bilen är en kopia av RC-XD, en slags övervakningsbil med en armerad bomb som man kan tuta runt med i spelet. Bomben får vi dock klara oss utan.
MW2 Prestige Edition - med fullt fungerande NVG
Det är nästan lite kul att se hur dessa samlarutgåvor av spel börjar gå i överstyr, jag själv har alltid mer eller mindre älskat alla olika sorters specialutgåvor men när man får betala 700, 800, 900kr extra utöver de där 599:- man slänger upp för ett sproilans nytt spel för lite extra prydnader känns inte ett köp så intressant längre. Visst har alla sin gräns, men för mig känns det lagom med 100-200kr extra som tex Mass Effect 2 eller Dragon Age: Origins där man fick fina förpackningar, någon extra skiva och tygkarta etc.
Framför allt Alan Wake hade en väldigt trevlig Collector’s Edition där man för bara 100kr extra fick med Soundtrack, bonus DVD och en slags story book. Allt liggandes i ett fodral format som en bok. Det är även trevligt att se samlarutgåvor som inte kostar något extra, utan det räcker att man är ute i god tid, gärna med en förbokning. Dessa brukar inte vara mer avancerade än att man får ett extra slipcase och någon kod för att låsa upp nått vapen i spelet, inte så märkvärdigt kanske men så länge de inte tar något extra för det är det svårt att klaga. Red Dead Redemption och Metro 2033 är utmärkta exempel på en sån typ av utgåva.
Alan Wake Limited Collector's Edition - En av de snyggare och mer "prisvärda" samlarutgåvorna
