Xboxflickan & Nikke

Årets spelblogg 2009

Träningsutmaningen: Dag 1

9 Skrivet av Angelica - 28 februari, 2011

Började dagen med att grunda rejält. Har hört att frukost är viktigt för tränande människor.

Dock åt jag bara halva semlan. Så det måste ju vara värt 5 poäng att jag la band på mig själv där!

Nåja, väl hemma efter en dag på jobbet började jag med att möblera om lite i vardagsrummet för att få maximalt med utrymme. Det tillsammans med att starta upp spelet och göra inställningar tog säkert en halvtimme så klockan hade hunnit närma sig åtta innan jag kom igång. Men här är min gumma! Jag bytte till lite snajsiga kläder, pluttade dit min längd och vikt och annat trams för att bonda lite.

Men fasiken, insåg nu att jag missförstod spelreglerna. Såg att Emmy kört dubbla träningspass nämligen… Tänkte att vi bara fick köra fyra pass totalt under veckan, och eftersom EA Sports Active som standard kör 30 min som max så blev det inte mer än ett 30 minuters pass för mig, men jag är nöjd ändå. Jag svettades lite och enligt hjärtmätarmojängen på armen fick jag upp pulsen rätt bra.

Jag valde fokus på ben, och tyvärr blev jag tvungen att hoppa över alla övningar som gjordes liggande eftersom Kinecten inte registrerade mina rörelser. Golvytan räckte inte till och soffan stod i vägen. Attans!

Jag fick bara ihop 132,4 kalorier på 28 min, plus mina 5 bonuspoäng från den halva semlan jag inte åt blir det 165,5 poäng. Sen gick jag förbi Medborgarplatsens T-bana på hemvägen och tog den från Slussen istället och det var ju faktiskt en sån där fin vardagsgrej för motionen så det måste bannemej vara 5 poäng där också! Totalt blev poängen för dagen 170,5. Achievements trillade det in några men dom räknar jag in sen! Jaja, EmmyZ som uppenbarligen inte har bättre saker för sig än att gå långa barnvagnspromenader har fått ett litet försprång, men det ska jag väl kunna knappa in på under veckan!

Men en ruskigt rolig nyhet, imorgon börjar jag på nytt jobb! En av anledningarna till att jag valde att ta det lite lugnt med träningen, så jag slipper hasa runt på nya kontoret som en handikappad zombie imorgon. Exakt vad det handlar om vill jag nog inte berätta riktigt, riktigt ännu. Men jag tror att ni kommer gilla det. Eftersom jag är väldigt förtjust i mitt nuvarande jobb på GamersGate också tänkte jag ändå fortsätta med det då det här bara är en projektanställning på deltid. Ett projekt kan man säga. Det blir några dagar på GamersGate och några dagar med projektet. Imorn, då kör vi!

Bulletstorm – mer än bara snoppskämt

17 Skrivet av Angelica - 26 februari, 2011

Bulletstorm Screenshot
Egentligen hade jag tänkt ut och svira en sväng ikväll, men jag känner mig lite hängig och blev soffliggandes efter en hemmagjord hamburgare och ett glas vin. Nåja, jag spanade lite i min skämshög av nya spel jag inte hunnit ta mig an ännu och kände att dagens releasespel Bulletstorm kanske kunde passa. Jag hade på känn att det var lagom hjärndöd action med lite halvtöntiga snoppskämt, ungefär det min hjärna skulle palla med.

Nu några timmar senare kan jag konstatera att Bulletstorm går in för att vara übermacho, larvigt, och är packat med hö-hö-hö-humor. Man lägger liksom aldrig ribban högre än så, vilket på sätt och vis är bra eftersom det annars mest hade blivit pinsamt på samma sätt som jag ibland kunde uppleva kampanjen i Gears of War 2 i behov av en skämskudde när man spelet sig självt på lite för stort allvar. I Bulletstorm använder karaktärerna sig flitigt av ord som dick, ass och mindre rumsrena anspelningar. Man verkar helt enkelt inte bry sig om att hålla tillbaka.

Det som skiljer Bulletstorm från de förstapersonskjutare vi är vana vid, förutom den låga nivån på skämten, är skillshotsystemet där du belönas för hur du gör slut på dina fiender. Spektakulära eldhav, välplacerade skott (gärna i någons skrev eller rumpa), att slunga in fiender i kaktusar, och strategiskt lemlästande alá Isaac Clarke är bara några av sakerna som ger dig bonuspoäng. Men poängen uppgraderar du dina vapen eller köper ny ammuntion. Appropå vapen så finns det en hel drös intressanta och varierande bössor att samla på sig. Lagom tills man tröttnat på det utbud man samlat på sig hittar man någon ny fiffig döddsmanick. En detalj som jag verkligen gillar är att man nästan rakt av snott prickskyttefunktionen från Singularity, där skottet saktar ner och man får chansen att finjustera sin dyrbara sniperkula. Till din hjälp har du också en sorts cyberpiska som du använder för att håva in fiender som gömt sig bakom lådor, eller bara befinner sig lite för långt bort för att kunna smaka på undersidan av din känga.

Tempot är högt och det händer grejer hela tiden. Spelet är maffigt och fyllt av explosioner och gigantiska dödsfällor. Miljöerna detaljerade och grafiken snygg, så där finns faktiskt ingenting att klaga på.

Jag har inte ens pratat om storyn, men om jag ska vara helt ärlig så är den ganska oviktig. Du är en antihjälte i form av Grayson Hunt, något av en legosoldat som blivit rymdpirat om jag förstått det rätt, vars skepp kraschlandat på en planet där allt inte står riktigt rätt till. Med hjälp av den lite tjurigt nyblivna cyborgen Ishi letar Grayson efter ett sätt att ta sig därifrån. Jag har på känn att historien inte kommer bli särskilt långdragen, jag har bara hunnit spela runt tre timmar och redan låst upp hälften av spelets vapen och lyckats genomföra ungefär 30% av alla spelets möjliga skillshots.

När man tröttnat på att spela själv finns det flerspelarlägen att prova online, men det har jag inte hunnit ge mig i kast med ännu så där får ni vänta lite till på ett utlåtande.


Jag förvånas lite över hur mycket jag gillar Bulletstorm. Visst, jag gillar ju förstapersonskjutare, men ändå var det något som fick mig att inte riktigt tro på Bulletstorm. Så ja, jag erkänner. Jag hade fel. Bulletstorm är förbaskat underhållande. Det finns en liten risk att man inte klarar av att spela Bulletstorm om man inte står ut med dess töntiga toaletthumor, men ibland kan inte ens jag hålla mig för skratt när Bulletstorm passerar gränsen för dåligt så pass att det blir roligt.


Bulletstorm finns alltså ute nu till formaten Xbox 360, PS3 och PC. Jag tycker absolut du borde spana in det om du gillar spel som Gears of War och Singularity eller bara är lite småsugen på skämt som handlar om vuxna mäns stjärtar.

You can fight like a Krogan, run like a leopard

6 Skrivet av Angelica - 25 februari, 2011

But you’ll never be better than Commander Shepard!
Miracle Of Sound har plitat ihop en alldeles fantastisk hyllningssång till allas våran favoritcommander och jag gillar det!

Titta, njut, fnissa och dansa nu då, det är ju fredag!

Sista chansen att tävla om Dead Space 2 och svinsnygga litografier

1 Skrivet av Angelica - 25 februari, 2011

Missa nu inte att skicka in era kreativa fotobidrag i Dead Space 2-tävlingen. Idag, fredag, är nämligen sista dagen!

Regler och instruktioner finner du i blogginlägget om tävlingen. Skynda att vara med och tävla!

Appropå tävlingar så måste jag säga hurra och tack till alla er som tror på mig i min och Emmys träningsutmaning. Ni som inte har gissat har fortfarande några dagar på er. Jag lovar att inte göra er besvikna och rent ut sagt träna arslet av mig nästa vecka! Go Team Angelica!

Gears of War 3 – Let’s pepp!

8 Skrivet av Angelica - 25 februari, 2011

Releasedatum? Check! Boxart? Check! Awesomesauce? CHECK!

Jag är så ohälsosamt peppad över Gears of War 3 att jag faktiskt just dreglade lite på tangentbordet. Nu är det bestämt att vi får ta del av Markus Fenix nya äventyr den 20:e september och på Facebook så såg jag nyss att Xbox Uk postade de här snajsiga bilderna på spelets omslag. Jag gillart!

I den lite större versionen av bilden ser vi en del ledtrådar om vad spelet kommer att innehålla. Anya (the new girl!) håller i en lancer, men med bajonettblad istället för motorsåg. Dom har skaffat sig en fräsigt avsågat hagelbrakare och Cole har vad som ser ut att vara en makalöst fet superbössa. Om man spanar lite noga vid Bairds fötter så ser man en trasig JACK. Buhu :(

Nä, hörrni, nu måste jag sluta vapenporra. Nu går jag i ide nu och vaknar upp framåt 20:e september. Eller när väckarklockan ringer halv åtta imorn. Vi får se.

Jag har spelat Deus Ex: Human Revolution

6 Skrivet av Angelica - 24 februari, 2011

Hur pinsamt är det egentligen att åka på ett pressevent och få chansen att spela Deus Ex: Human Revolution utan att ens ha provspelat några av de tidigare spelen? Ganska, måste Deus Ex-nooben i mig erkänna. Å andra sidan har jag inga föreställningar om vad det ska vara, jag är inget hängivet fan som behöver oroa sig över att bli besviken. Det lilla jag har vetat om Deus Ex har egentligen varit de gånger jag hört det nämnas, ofta med en viss vördnad i rösten, som ett av världens bästa spel.

Det första Deus Ex kom till PC 2000 och vad jag har förstått hyllades det för valmöjligheterna, den konspirationsladdade historien och de cyberpunkiga miljöerna. Man lekte med förbättring av den mänskliga kroppen och huvudpersonen kunde under spelets gång bygga vidare på befintliga och utveckla nya egenskaper tack vara nanomaskiner. Uppföljare Deus Ex: Invisible War släppes 2003, och nu 11 år efter att första spelet kom tar Eidos Montreal över facklan och skapar Deus Ex: Human Revolution. Det är ungefär det du behöver veta om du är helt obekant med spelserien.

Tillsammans med ett gäng andra spelskribenter och journalister fick jag lyssna på en kort presentation av spelet som för mig blev lite extra kort (tack snön och SL!). Rätt direkt fick jag hugga tag i en handkontroll och ge mig i kast med Deus Ex: Human Revolutions första timmar.

Om du absolut inte vill veta någonting alls om spelets historia så får du scrolla ner en bit, för jag berättar lite vad som händer i spelets början ungefär sådär som man brukar i förhandstittar.

Året är 2027, 25 år innan händelserna i det första spelet äger rum, och företaget Sarif Industries arbetar på olika sätt att förbättra den mänskliga kroppen och ge den nästan superhjälteliknande egenskaper med hjälp av så kallade Augmentations. Redan efter bara några minuter som säkerhetschefen Adam Jensen går det åt skogen hos Sarif Industries. Labbet brinner, otrevliga legosoldater knatar runt och pumpar forskarna fulla med bly i klassiska scener där jag står på andra sidan glaset. Jag får lära mig krypa genom lufttrummor, flytta lådor, hoppa och tillslut plocka fram pickan och sätta några tillfredsställande skott i några otrevliga typer.  Men dom skjuter tillbaka och det gör riktigt ont. Jag får ganska snabbt lära mig att Deus Ex är så mycket mer än att bara springa med huvudet före in i eldstrider. Det går säkerligen, men något säger mig att det inte alls är tänkt att det är så spelet ska spelas.

Inledningen slutar med att jag åker på rejält mycket med däng, följt av en introsekvens där spelskaparnas namn rullar förbi. När jag återigen får vara med och leka har det gått ett halvår, och för att lappa ihop Adam har man tagit så många augmentations till hjälp att Terminator-Arnold skulle bli avundsjuk.

Väl iväg på vårat första uppdrag får jag välja huruvida jag vill använda mig av dödligt våld eller inte, men jag känner mig snäll och väljer bedövningsbössan. Att smyga, söva och lura soldater har jag längtat efter sedan jag spelade Metal Gear Solid 2 sönder och samman. När jag en  stund senare nöjt hittat en fiffig väg förbi soldaterna genom att klättra flera meter upp i luften på plankor mellan lagerhyllor känner jag mig ruskigt duktig. Att ducka bakom lådor och grejer för att hålla sig utom fienden synfält är en grundläggande bit i Deus Ex, oavsett om du känner för att vara aggressiv eller vill smyga dig igenom banan. Till en början känns det lite avigt, men efter en stund känns kontrollen ändå helt okej.

Miljöerna är lyckligtvis fulla av saker att gömma sig bakom, och ofta finns det stegar, lufttrummor och andra alternativa vägar som gör sträckan mellan punkt a och b varierande. Det finns små gömställen lite överallt, där man nöjt kan sitta och fnissa åt soldaterna utanför som förvånat utbrister ”Huh! Where did he go?”.

När det kommer till uppgraderandet finns det stridsegenskaper, smygfärdigheter, teknologiska grejer och sociala skills att välja på. Jag upplever att man kan skräddarsy sina uppgraderingar för att passa sin spelstil, och det är nog också det som kommer att bli riktigt intressant med Deus Ex: Human Revolution. För den nyfikne finns det riktigt mycket att utforska. Överallt ligger digitala anteckningsböcker och skräpar, du kan hacka dig in i folks datorer och läsa deras privata mailkonversationer och snoka i topphemliga dokument.

När demot är avklarat kan jag inte riktigt slita mig och startar om från början.
Jag provar lite nya Augmentations, andra vapen och alternativa vägar. Ni kanske har hajat vid det här laget att jag är riktigt förtjust i Deus Ex: Human Revolution, men det finns tyvärr några saker som skaver lite också. Systemet för att ta skydd känns en smula obekvämt, och jag lyckas inte riktigt få det att kännas lite vant och smidigt som jag skulle önska. Kanske behöver jag bara några timmar till med Herr Jensen för att sluta fumla bakom lådorna och kullerbytta in i fienden, men under demots gång lyckades jag inte helt få koll på det. Utöver det måste jag även säg att det ligger något bekant över momenten i spelet. Visst, miljön och historien känns spännande och fräsch, men alldeles för ofta stöter jag på gamla välanvända knep och klyschiga händelser. Jag har lite svårt att sätta fingret på exakt vad det är, men det känns som ett hopkok av spel jag redan spelat. Givetvis lär fullversionen ha ofantligt mycket att bjuda på, så det är nog egentligen ingen fara. Dessutom, så är väl gamla välbeprövade knep just det av en anledning? Jag håller tummarna för att spelet lyckas överraska mig när det väl gäller!

Deus Ex Human Revolution släpps någon gång nu under våren till PS3, Xbox 360 och PC.

The Inverted Castle

Senaste kommentarer

Kategorier

Facebook

Kommande spelsläpp

Annons Get Adobe Flash player