Egentligen hade jag tänkt ut och svira en sväng ikväll, men jag känner mig lite hängig och blev soffliggandes efter en hemmagjord hamburgare och ett glas vin. Nåja, jag spanade lite i min skämshög av nya spel jag inte hunnit ta mig an ännu och kände att dagens releasespel Bulletstorm kanske kunde passa. Jag hade på känn att det var lagom hjärndöd action med lite halvtöntiga snoppskämt, ungefär det min hjärna skulle palla med.
Nu några timmar senare kan jag konstatera att Bulletstorm går in för att vara übermacho, larvigt, och är packat med hö-hö-hö-humor. Man lägger liksom aldrig ribban högre än så, vilket på sätt och vis är bra eftersom det annars mest hade blivit pinsamt på samma sätt som jag ibland kunde uppleva kampanjen i Gears of War 2 i behov av en skämskudde när man spelet sig självt på lite för stort allvar. I Bulletstorm använder karaktärerna sig flitigt av ord som dick, ass och mindre rumsrena anspelningar. Man verkar helt enkelt inte bry sig om att hålla tillbaka.
Det som skiljer Bulletstorm från de förstapersonskjutare vi är vana vid, förutom den låga nivån på skämten, är skillshotsystemet där du belönas för hur du gör slut på dina fiender. Spektakulära eldhav, välplacerade skott (gärna i någons skrev eller rumpa), att slunga in fiender i kaktusar, och strategiskt lemlästande alá Isaac Clarke är bara några av sakerna som ger dig bonuspoäng. Men poängen uppgraderar du dina vapen eller köper ny ammuntion. Appropå vapen så finns det en hel drös intressanta och varierande bössor att samla på sig. Lagom tills man tröttnat på det utbud man samlat på sig hittar man någon ny fiffig döddsmanick. En detalj som jag verkligen gillar är att man nästan rakt av snott prickskyttefunktionen från Singularity, där skottet saktar ner och man får chansen att finjustera sin dyrbara sniperkula. Till din hjälp har du också en sorts cyberpiska som du använder för att håva in fiender som gömt sig bakom lådor, eller bara befinner sig lite för långt bort för att kunna smaka på undersidan av din känga.
Tempot är högt och det händer grejer hela tiden. Spelet är maffigt och fyllt av explosioner och gigantiska dödsfällor. Miljöerna detaljerade och grafiken snygg, så där finns faktiskt ingenting att klaga på.
Jag har inte ens pratat om storyn, men om jag ska vara helt ärlig så är den ganska oviktig. Du är en antihjälte i form av Grayson Hunt, något av en legosoldat som blivit rymdpirat om jag förstått det rätt, vars skepp kraschlandat på en planet där allt inte står riktigt rätt till. Med hjälp av den lite tjurigt nyblivna cyborgen Ishi letar Grayson efter ett sätt att ta sig därifrån. Jag har på känn att historien inte kommer bli särskilt långdragen, jag har bara hunnit spela runt tre timmar och redan låst upp hälften av spelets vapen och lyckats genomföra ungefär 30% av alla spelets möjliga skillshots.
När man tröttnat på att spela själv finns det flerspelarlägen att prova online, men det har jag inte hunnit ge mig i kast med ännu så där får ni vänta lite till på ett utlåtande.
Jag förvånas lite över hur mycket jag gillar Bulletstorm. Visst, jag gillar ju förstapersonskjutare, men ändå var det något som fick mig att inte riktigt tro på Bulletstorm. Så ja, jag erkänner. Jag hade fel. Bulletstorm är förbaskat underhållande. Det finns en liten risk att man inte klarar av att spela Bulletstorm om man inte står ut med dess töntiga toaletthumor, men ibland kan inte ens jag hålla mig för skratt när Bulletstorm passerar gränsen för dåligt så pass att det blir roligt.
Bulletstorm finns alltså ute nu till formaten Xbox 360, PS3 och PC. Jag tycker absolut du borde spana in det om du gillar spel som Gears of War och Singularity eller bara är lite småsugen på skämt som handlar om vuxna mäns stjärtar.
