Kritikerna har varit skeptiska till Hunted: The Demon’s Forge. I skrivandets stund ligger Metacritic-snittet mellan 59 och 62 beroende på vilken konsol vi pratar. Men har verkligen spelkritikerna alltid rätt? Med spelet i handen så hoppades jag innerligt att dom skulle ha fel.
Vi tar det från början. Hunted: The Demon’s Forge, det senaste liret från Bethesda, är ett fantasy-actionspel med vad som kan vara årtiondes klyschigaste radarpar i huvudrollen. Alven E’lara är bågskytteproffset med giftig tunga som klätt sig i knappt täckande små läderskynken och osmickrande tribaltatueringar. Kraftpaketet Caddoc är vår typiska vita dude med rakad skalle, en förkärlek för feta närstridsvapen och den oumbärliga egenskapen att kunna flytta på tunga saker. Ni hör ju.
Storyn går ut på att du råkar fingra på någon Death Stone, måste tampas med någon Queen of Darkness… eller… ja, om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt. Historien känns galet ointressant och lam. Trots att den är så simpel orkar jag inte lägga på minnet varför vi svingar våra svärd, men det gör inte så mycket för det är inte i historien som man hittar det roliga med Hunted.
Striderna får mig att tänka lite på Gears. Man hukar sig bakom saker och plockar fiender på avstånd, eller i alla fall om man väljer att spela som stjärtlappsalven E’Lara som föredrar bågen, lassar av lite feta magier eller i värsta fall gömmer sig bakom en sköld när fienderna smyger upp bakifrån. Spelar man som muskelknutten Caddoc är det fokus på att kötta med svärd eller yxa, även om han också kan fira av sitt armborst vid behov. Jag gillar det, mekaniken känns lagom avancerad för att man bara ska få känslan av att kan man in och röja för det mesta, men måste anstränga sig lite mer vid svårare strider. Det är i varje fall kul, i lagom dosor och helst tillsammans med en vän eftersom hela storyläget går att spel i co-op. Emellan striderna så röjer man runt i muggiga miljöer för att hitta gömda rum och lösa fånigt simpla gåtor som uråldriga stenportar ger dig. På vägen plockar man upp kristaller som man kan använda för att uppgradera sina färdigheter och lära sig nya tricks.
Förutom den platta berättelsen och den dammiga könsroller så finns det några saker att störa sig på med Hunted. Splitscreenen känns trång, det är inte mycket man ser på sin lilla halva av skärmen och att mijöerna är mörka gör det knappast lättare. Dialogen och skämten faller alldeles för ofta platta, fast ibland är det så dåligt att att man skrattar ändå. Men ändå så spelar jag vidare. Vill uppgradera min färdigheter och magier, hitta fetare vapen och ta mig till slutet av banan. Bethesda har hittat någonting som är roligt, men man verkar ha slarvat bort resten.
Hunted: The Demon’s Forge är lite töntigt, halvbra gjort och pinsamt klyschigt. Men allt det där hindrar mig inte från att faktiskt ha roligt med spelet.. Har du några slantar till övers och en polare att lira med så tror jag säkert att man kan ha kul med Hunted. Fast med några slantar så menar jag nog lite mer åt reabackshållet, för något fullprisspel är det nog inte.
