Katt ja. Nu har det gått två månader. Att Dante varje morgon får upp mig ur sängen genom att helt enkelt lägga hela sin kropp över mitt ansikte och således väcka mig genom kvävning ser jag bara som ett tecken på att han verkligen är mån om att jag inte kommer sent till jobbet. Att det enda som har fler rivmärken än mina tunnaste tischor är min aningen tjockare hud måste ju betyda att han bara vill vara mig nära, och att ett par 800 kronorshörlurar fick sig en rejäl omgång tycker jag att vi betraktar som att han har en personlig beef med Sennheiser. Utöver det? Fortfarande världens sötaste.
Han fick en fin present av mina vänner Merit och Sammy, en leksakshandske med skramlande lurviga pingisbollar längst ut. Vad är sjukast? Mina vänner som köper såna här leksaker till min katt eller katten som faktiskt älskar att leka med den?
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=tADFRRMBNQg]
Och jag borde nog skaffa en hylla till mina xboxspel. Stökflickan.
