Jag håller Bioshock högt som min finaste spelupplevelse någonsin. Nu när tvåan äntligen landat i butikshyllorna äventyrar jag ner till Rapture ännu en gång. Precis som Nikke förutspådde i föregående inlägg har jag både en och annan åsikt att komma med gällande Bioshock 2.
Jag gillar…
- Action! Det verkar ligga mer fokus striderna. Splicers i mängder, Big Daddies och Storesyrror som ska bråka dyker upp hela tiden.
- Rapture lever. Det har inte känts som att jag rensat ut ett rum för att sedan vara klar. Splicers knatar runt i Rapture och tenderar att dyka upp där man minst anar det.
- Svårare än ettan, vilket jag tycker är bra. Ettan var på tok för lätt och nu får jag äntligen lite utmaning på hard. Big Sisters slår hårt som sjutton och det är ofta hela mitt First Aid kit-lager går åt i ett nafs. Ammunitionen räcker inte riktigt till alla gånger och jag har blivit tvungen att använda alla vapen i arsenalen.
- Mer genmodifikation åt folket! Fler, mer badass och möjlighet att kombinera plasmider. Yay! Gene tonics har också fått sig ett lyft.
- Ju fler vi är tillsammans och allt det där. Med låga förväntningar förvånas jag över hur mycket jag gillar multiplayerläget. Det lilla jag har testat har varit skitkul. Om jag har jag slagit i huvudet eller om det faktiskt är det kul på riktigt krävs nog några timmars lirande till för att bena ut.
Å andra sidan…
- Rapture är förfallet och lite ruttet. Mer så och på ett lite fulare vis än i ettan. Det märks verkligen att det har gått tio år, tyvärr. Jag saknar lite fina och fräscha miljöer, som känns sådär nytrasiga så att man lättare kan bilda sig en uppfattning om hur det var innan allt rämnade. Måste dock nämna att undervattenspromenaderna utanför Rapture är stämningsfulla och fina.
- Rapture är Rapture. Jag hade inga förhoppningar på att Bioshock 2 skulle kunna ta mig med storm, och jag anar att jag kommer få rätt. Hur välgjort och finputsat det än känns kommer storyn nog inte kunna överraska mig så som ettan gjorde. Vi kan Rapture, vi har varit här förut och har ändå ett hum om vad som ska hända. Lyckligtvis väger den fina actionen upp att historien inte riktigt platsar i föregångarens skor. Missförstå mig rätt, historien är bra och skickligt berättad med intressanta karaktärer, men jag får inte riktigt den där wow-känslan ettan gav mig.
På det stora hela, än så länge, är jag ändå mäkta imponerad och måste säga att jag älskar det här spelet. Jag blir lite arg och frustrerad i striderna, men bara precis sådär lagom för att tycka att det är fantastiskt kul.
Någon annan som hunnit börja lira och vill dela med sig av (spoilerfria) intryck och åsikter?
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Q8lngIFXRi4]
