Xboxflickan & Nikke

Åh, jag har haft en så seg vecka. Hantverkarjox här hemma för att få en köksfläkt på plats så jag har fått jobba hemmaifrån två dagar, vilket bevisligen är mycket tråkigare än att hänga med arbetskamraterna på kontoret. Elektrikern lyckades dessutom ställa till med något skumt så routern pajade. Med en himla massa annat inplanerat är jag glad att det äntligen är helg. Så nu undrar jag, finns det något bättre sätt att fira fredagen än att få en stor bukett rosor av sambon och dessutom plocka upp en himla massa nya bra spel?

Imorn ska jag dessutom på Vintage-mässa! Inte för det lär finnas något i spelväg där men jag blev ändå väldigt pepp och hoppas hitta lite tjusiga smycken. Appropå kläder så har Martin Lindell startat en blogg där han postar coola spel-tischor, den borde ni spana in.

Jag ringdes lite med Nikke som började prata om Dead Rising 2. Jag fick skrika ”NEJ NEJ NEJ!” flera gånger för att förhindra spoilers eftersom han har hunnit klara det medan jag bara är i början. Jag tror att Nikke har en hel del att berätta om det, men det kommer nog först efter helgen. Mina intryck än så länge är att dom finslipat massor från ettan men behållit en del av sakerna som folk klagat på (t.ex. sparsystemet och tidspressen). Å andra sidan är det två saker som jag tycker spelet mår bra utav så jag gillart. Men kort sagt, så tror jag såhär, gillade man ettan kommer man gilla tvåan massor. Gillade man inte ettan kommer man troligtvis inte gilla tvåan så värst heller.

I väntan på fler intryck får ni ett litet filmklipp jag spelade in på E3 i Dead Rising 2-båset som var det absolut finaste på hela mässan! Dom hade zombies, zombiejägare och söta aktivister som kämpade för zombiernas rättigheter. Vad mer kan man begära av ett mässbås?

Åh, förresten! Jag glömde nästan! Michael Gill skrev en artikel i Västerbottens-kuriren häromdagen där jag fick smyga mig in med en liten kommentar om Playstation Move. Läs vetja!

Ibland blir jag så oerhört frustrerad på det jag gör. Och framför allt på det jag inte gör. Listan över saker jag har tagit mig an och saker jag gärna vill göra växer hela tiden och det är ett ständigt pusslande att få saker och ting att gå ihop.

Familj, kärlek, vänner, välmående, intressen och jobb är alla viktiga delar av mitt liv som jag hela tiden kompromissar med för att få ut så mycket som möjligt av tillvaron. Det är jobbigt och tråkigt att behöva välja bort, men ändå så viktigt. Ibland får vännerna vänta lite om jobbet behöver fokus ett tag, och ibland är kärleken allt jag kan tänka på, ibland hittar jag ett roligt projekt och allt annat verkar lite mindre viktigt. Det viktigaste tror jag är att acceptera att man inte kan göra allt det där man vill, att kroppen faktiskt har batterier som behöver laddas ibland.

Ett av mina mål med bloggen har varit att fylla ett tomrum i svenska spelcommunityn som bloggande tjej. Det tomrummet börjar fyllas på av massvis med duktiga och drivna tjejer från alla håll i landet. Ett annat mål har lite sådär i smyg varit att få ett jobb i spelbranschen, och sedan mitten av mars har jag ju ett alldeles fantastiskt jobb i branschen. Det har blivit bloggutmärkelser, tidningsuppslag och fasligt fina omnämnanden från massvis av människor.  Jag är nöjd, och skulle detta vara mitt sista blogginlägg på Xboxflickan så skulle jag ändå vara förbaskat stolt.

Men nu är det förstås inte så. Bloggen har blivit en stor del av mitt liv och jag hittar hela tiden nya mål att sträva efter, och precis som med alla andra saker handlar det hela tiden om att kompromissa och prioritera. Ibland är det andra saker som känns snäppet viktigare. På sistone har det främst varit att komma in i mitt nya jobb och att spendera tid med min pojkvän.

Vi flyttar vi ihop snart, han och jag. Det är stort, fint och känns alldeles fantastiskt. Förutom att jag så gott som alltid kommer ha min allra bästa co-oppartner på en armslängs avstånd kommer jag att hamna närmare jobbet. Nästan en timme i restid kommer jag att kunna spara in varje dag. Varje dag! Oavsett var det blir av den där timmen är den mycket efterlängtad.

Vad jag försöker säga är att man kanske inte klarar av att göra allting man vill, och det är helt okej. Ibland måste man säga nej, ibland hinner man inte och ibland orkar man inte. Och det är helt okej, vi kan inte gå runt och låtsas att vi är stålmänniskor med oändliga energiresurser. Tänk över vad som är viktigt i era liv, ta er tid att göra det ni älskar och försök att hitta lösningar som gör att ni kan få ut så mycket av den tiden ni har, den kan vara det dyrbaraste ni äger.