Jahaja, ni sitter och spelar Grand Theft Auto 5 ni? En annan har fullt upp med att spela det hyperminimalistiska webbläsaräventyret A Dark Room. Alldeles gratis är det också.
Spelet tar sin början i ett mörkt rum där du ges möjligheten att tända en eld. Så småningom får du sällskap som hjälper dig att bygga fällor medans du håller elden vid liv, samlar ved, bygger stugor och plötsligt står du där med en by av modell mindre, redo att jaga, samla resurser och utforska världen. Simpelt upplägg, inga utdragna dialoger eller sega sekvenser. Bara text. Bara… spel.
Jag fattar, GTA 5 är säkert fantastiskt roligt. Men jag orkar inte. Är jag knäpp? Kanske lite. Är det okej att ibland bara behöva något enkelt, rakt på sak och simpelt där man bara får fippla runt med lite resurser och klicka på knappen ”slå” när man vill slå att ens gubbe ska slå? När man inte orkar bläddra mellan sjutton olika vapen, fixa frisyrer, hålla isär massa uppdragsgivare, köra ifrån polisbilar och handla på aktiemarknader samtidigt som man försöker uppfostra två kids, lära sig bogsera bilar och lydnadsträna en hund.
Så där sitt ni där i era nysnodda sportbilar och glid runt i Los Santos, med miljontals polygoner, hundratals timmar dialog och uppdrag in i det oändliga. Gör ni det, så hänger jag här borta. Jag måste nämligen slänga på mer ved på elden.
